Livräddningsstationen

Den 9 februari 1855 signerar kung Oscar I ett beslut om inrättande av en livräddningsstation vid Mälarhusens by c:a 3 km nordost om Sandhammarudden. Den som får i uppdrag att verkställa det blir premierlöjtnanten Carl Kleman vid marinen i Karlskrona. Han hade året före studerat det danska livräddningsväsendet och även lämnat förslag till platser för livräddningsstationer. Kleman går till verket med stor energi. En livräddningsbåt med all utrustning beställs hos ”Skibsbygmester” Bonnesen i Köpenhamn, raketapparater med tillbehör beställs i England, ett båthus och ett hus för raketapparaten, båda av tegel, uppförs i Mälarhusen och sist men inte minst träffas avtal med personal för räddningsarbetet och för transport av livräddningsbåten och raketapparaten med hjälp av hästar mellan husen och stranden.

Kleman utsåg till uppsyningsman för stationen i Mälarhusen hemmansägaren Mårten Österlund, vid den tiden 27 år gammal. Det skulle visa sig vara ett alltigenom lyckat val. Mårten Österlund var nitisk, plikttrogen och skicklig. Han ledde sin besättning till stordåd, som vi i dag ibland har svårt att fatta omfattningen av. Livräddningsstationen kom under hans ledning att utföra ett mycket stort antal räddningsföretag. Och för vart och ett noterade Mårten Österlund i journalen mycket omsorgsfullt och detaljrikt vad som hände. Efter ett av de svåraste företagen – räddningen av besättningen på den engelska skonaren The Brothers den 8 februari 1874 – tilldelades Mårten Österlund engelska regeringens stora guldmedalj.

Livräddningsstationen flyttades år 1891 till Sandhammaren. Orsaken till flyttningen var troligen att man, då Mårten Österlund närmade sig pensionsåldern, avsåg att låta fyrmästaren bli uppsyningsman för livräddningsstationen. Flyttningen av stationen var naturligtvis inte problemfri. Nytt manskap rekryterades i stor utsträckning från Örnahusen. För roddarna därifrån innebar flyttningen av stationen till Sandhammaren att de fick en avsevärt längre sträcka att förflytta sig vid räddningsföretag och övningar. För att på rimligt sätt kunna larma dem anordnades en egen telefonlinje mellan vaktrummet på Sandhammarens fyr och Örnahusen. Linjen blev ganska kostsam i underhåll. Den behölls till 1933 då man istället ordnade larmtelefon via televerkets nät.

Det som gjorde Sandhammaren till den stora skeppskyrkogården var givetvis segelfartygens starka beroende av vindar och strömmar . Med sjöfartens tilltagande motorisering minskade behovet av livräddningsstationen successivt och därför drogs den in år 1945.

Båten och besättningen uppställda och klädda för fotografering år 1902.
Lägg märke till att båda fyrarna syns på bilden.

Båten i sitt rätta element vid en uppvisning sommaren 1986.